[Nederlandse vertaling met wat toelichting vindt u hier]
Den längsta resan
är resan inåt.
Den som valt sitt öde,
som anträtt färden
mot sin egen botten
(finns det någon botten?)
ännu bland er
är han utom gemenskapen,
isolerad i er känsla
såsom den dödsdömde
eller den det förestående avskedet
i förtid viger
åt varje människas slutliga ensamhet.
Mellan er och honom är avstånd,
är osäkerhet –
hänsyn.
Själv skall han se er
alltmera fjärran,
höra edra rösters lockrop
allt svagare.